Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, utom djurens, intet näste fins
och ingen stig? — Hur har han kommit dit?
GOSSEN.
Det vete Gud! Men fråga honom sjelf",
i fall han kan vårt språk; han spänner af
rakt hit till oss och önskar nu, kanske,
att träffa menniskor. Bjud honom hem!
Ack, gör det, fosterfar!
DEN GAMLE.
Det gör jag gerna,
om han behöfver oss.
GOSSEN.
Nu strax han är
på fältet; huj! An ett par satser! Så! —
Hvad han är vacker! Här i landet bor
visst ej hans like — hejsan! Duktigt skutt!
Nu bar det af utför den sista klippan. —
Besynnerligt! Nu hejdar han sin fart;
i berg han rider fort, på slättmark sakta!
ASTOLF
långsamt ridande öfver heden.
Du helsar mig alltså, min fosterjord,
först genom denna dal, som dunkelt blott
jag mins från mina första barnaår!
Min faders jagtslott låg visst härifrån
ej fjerran. — Dessa kojor, dessa åkrar,
så små och glest förspridda, funnos dock
ej här den tiden; icke heller var
den kyrkan byggd. — O dyra fosterjord!
Hur torftig är din anblick, och likväl
hur kär!
Han springer af hästen.
GOSSEN.
Han bär sig eget åt, den herrn;
ett hopp ur sadeln tog han nu och föll
på knä der borta bredvid jättekumlet —
der ligger han, med uppåt sträckta armar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
