Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Bättre kan
en skald ej bo. Väl öfverallt naturen
bär honom högt, på starka modersarmar,
uppöfver gruset; här bör deras styrka
dock rönas långt mer ljuft än annoretäds.
FLOBIO.
Jag derför valt mig denna ort att dö.
Men döden är lik kärleken och lyckan:
han flyr för dem, som söka honom. Annars
jag sutte icke här!
ASTOLF.
’ Ni tycks ej lycklig:
det yttre sinnets brist er föga bryr,
det inre sinnets öfvermått dess mera.
Jag har det redan varseblifvit.
FLOllIO
skakande hufvudct.
Lycklig!!! —
Jo! på en enda lycka är jag viss:
att samkas få till fäder och till vänner,
när mina ben der borta myllas ner.
ASTOLF.
Som främling har jag ingen rätt, som vän
en ganska ringa än, att fråga er
om edra sorger, vördnadsvärde gamle!
Dock, vill ni mig förtro dem, sannolikt
ett hjerta träffar ni, som er förstår . . .
Ej sällan minskar ett förtroligt utbrott
det sammanklämda bröstets tunga börda.
FLORIO.
Ni talar otn förstå! — Ar ni då viss,
att någon menniska förstår en annan?
Ar icke en och hvar en verld för sig,
skild från de andra af’ en rymd, som fylls
blott utaf vissa allmänt gifna lagars
själlöst gemensamma inflytelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
