Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och genomtränges — blott af kikare? —•
Så verkar månen ju på jorden; denna
tillbaka, troligtvis, än starkare;
vi alla prisa högt den milda glans,
hvarmed han smyckar nattens helga tempel.
Man tror sig veta dock, att han alltre’n
går, åldrad, sin förstörelse till mötes!
Kan jorden nu, som kallar sig hans vän,
se in i hans vulkaners brand? Kan tröst,
kan hjelp af henne skänkas? Kan en flägt
från hennes anda lena upp den köld,
i hvilken han förfryser? Ha! han törstar,
den bleka midnattsvandrarn, efter lif:
kan hennes vatten läska hans begär? —
Så vistas oek kanske min dragningskraft
i blotta ytan af mitt väsende;
till djupet hann ej än ett menskligt öga;
och du, o yngling! skulle rysa blott,
om du med ens dess ödemarker såge.
ASTOLF.
Jag kan blott älska — och beklaga er:
i mensklig makt ej mera står. Likväl...
Det gifs en makt, i hvilken det står mera!
FLORIO.
Så tror jag ock: men med den verld, som nu
omgifver oss, är re’n min räkning slutad.
Föröfrigt har ej mycket i mitt lif
tilldragit sig: det kan helt kort förtäljas.
Ni vill då höra det?
ASTOLF.
Med största åtrå!
FLORIO
ropande.
Kom ut med harpan, Alfred! — Ser ni, herre
Om hon ej vill berätta i mitt ställe,
jag sjelf har ej det minsta att berätta.
Alfred kommer med harpan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
