Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäderne nalkas på vandrande skyar,
månen dem lyser med darrande hloss:
sängarevålnader följa, och ropa:
»son! Kom och hvila! Hvila hos oss!»
Gif då, natur ! mig den eviga hvilan,
gif mig den snart, i din öppnade famn!
Trött vid att lefva, ej trött vid att sjunga,
vill ock i döden jag prisa ditt namn.
Och när pä molnen jag högt öfver norden
nattligt bland forntida sångare far,
röra vi sakta de luftiga harpor,
höra hvarandras förklingande svar. —
Efter en paus.
Här slutar sig, min gäst! den korta sagan
om gamle Florio.
ASTOLF.
Ni djupt har träffat
mitt innersta deltagande; hvart ljud
var en melodisk pil, som genomsköt
med återväckta känslors udd mitt bröst.
Mig tycktes att mitt eget jag blef skildradt
i denna visa, sådant som det var
i forna år! Nu är det annorlunda.
Jag lärde älska; och, på samma gång,
jag lärde lefva.
FLORIO
med en suck.
Afundsvärde!
ALFRED.
Nu
min mamma syns: på lilla frukostbordet,
som hon bär ut, ert silfbeslagna mjödhorn
mot solen lyser med sitt nätta bildverk;
och rundt omkring stå flaskor af det vin,
som helsar er ifrån de varma landen . . .
Hej, fosterfar! Slå nu bekymren bort!
Springer till sin moder och hjelper henne frambära bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
