Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOKIÖ
sjunger.
Fager sken sommarens morgon på kullen,
der jag ur hyddan åt björkdalen såg:
moder min spann sina snöhvita trådar,
fader förtäljde 0111 riddares tåg.
Då stod i dörren en glänsande qvinna,
sade, med röst lik de himmelskas sång:
»lockiga gosse med rosende kinder!
Nu är det tid, att du börjar din gång.
Jag vill dig visa förborgade håfvor,
föra dig in i min innersta sal;
der skall jag lära dig spela och sjunga —
följ mig, och lemna din barnsliga dal!»
Och jag från fader och moder dig följde,
helga natur! Dit du bjöd mig att gå,
efter dig drog jag på villande stigar;
men blott en blink i din sal fick jag stå.
Hvad har mot dig, o natur, jag förbrutit,
att du fördref mig så snart från ditt hof?
Har jag ej sjungit, med glödande kärlek,
med mina käraste strängar, ditt lof?
Alla de tusende, tusende väsen
di vid sin allmoders tjusande barm
droppar af sällhet — blott jag blef‘ förskjuten:
ägde du nånsin en son, mera varm? -—■
Hvad har jag gjort, att du stälde mig ensam
här, på den stumma, den frostiga strand?
Hvad har jag gjort, att mot klippor af isar
fåfängt förglöder min känsliga brand?
Hjertat ej åldras: dock bort rusa åren;
fjerran bakom mig står barndomens lek!
Aldrig du hört mig: numer jag ej frågar;
lockarne glesnat och kinden är blek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
