Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORIO.
Min bäste, säg ej så! Xi råkar slugt,,
spetsfundigt sällskap der i hufvudstaden,
och fördomsfritt, så att det är en lust åt!
Det enda som förundrar mig, det är,
att den der gamla kyrkan, som står qvar
af Astolfsdynastiens forna borg,
och sedan blef domkyrka, än tår nyttjas
till en så högst föråldrad stiftelse,
som drottning Svanhvits själamessa.
ASTOLF
rusar opp från bordet.
Svanhvits?
FLORIO.
Ja, ännu hålls den; säkert sker det blott
af glömska hos eforer eller utskott,
som annars — heter det — ha rotat ut
hvart spår af murknad farfarsöfvertro.
ALFRED.
Ilerr gäst! Hvad fattas er?
ASTOLF.
Du talar dolkstyng!
FLORIO.
Hvad hör jag? — Skulle jag i någonting
försagt mig?
ASTOLF
sättande sig.
Gamle vän! Försagt? Visst icke!
Men underliga minnen . . . Om jag tordes . . .
Men nej! Ni skulle tro mig yra blott...
Ha! Räck mig likväl kalken, hel och hållen!
FLORIO
förvånad.
Min herre!?
ASTOLF.
Ja, säg mig till punkt och pricka
allt, hvad ni vet om Astolf och om Svanhvit!
Att erboms Dikter. I. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
