Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig obekant: dock sväfvar öfver slutet
än mycken dunkelhet.
FLORIO.
Ja väl! — Historiskt
ni känner honom således ändå? —
Mig har han alltid särdeles behagat;
och ville man tillåta sig ett lån
af ett bland dessa nyktra tiders uttryck,
man öfver honom fälla kan det vitsord:
att när man drager af, hvad sagan tillagt,
en ädel, fast fantastisk bild står qvar.
ASTOLF.
Ilan underligt försvann!
FLORIO.
Man gissar nu,
att han i löndom föll, ett hemligt offer
för en faktion, som ville sjelf regera.
Mig synes troligt, att helt rätt och slätt
på jagt han omkom i en gammal grufva,
och visan tycks ge stöd åt denna mening.
Men harpan, Alfred! Ar du här, Malvina?
MAL VINA.
Ja, till er tjenst!
Så stämmen i med mig!
Astolf trycker sin fjäderprydda hatt djupt ner i pannan och slår armarne
tillhopa öfver bröstet.
FLORIO, MALVINA OCH ALFRED
sjunga.
De lindar stå under borgatorn,
der sömma de jungfrur tolf;
der leka två ädla konungabarn
tillsammans på högalofts golf.
När dag rinner opp, sofver kärestan djupt under
linden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
