Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står valet af ett stilla enslingslif!
Hvad bättre kan ett olycksbarn väl göra,
än dväljas på en lugn, förborgad ort,
i tålig bidan af befriarns ankomst,
i from betraktan af livad aldrig dör? —
O, att du qvar bos mig förmådde stanna!
ASTOLF.
I hvarje annat läge, o bur villigt!
FLORIO.
Hvem skall, se’n mina ögonlock de hoplyckt,
beskydda mina fosterbarn? — Hur lätt
i denna vrå, att gömd, min gård bebo!
Du skulle se, hur åren runne bort
ur tidens timglas, nästan obemärkt! —
Har du ej än fått nog af äfventyr?
ASTOLF.
En trötthet känner jag, som vandringsmannen,
när han en lång och brännhet sommardag
i sand beständigt gått och nalkas sent
herberget; men också en eld, en spänning,
liksom den resande i söderns länder,
när han ur värdshushvilan spritter opp
vid posthornsljud, som ropa honom ut
till nya öden i den gröna Maj,
och närmare till målet, som han söker.
FLOBIO.
Hvar har du det?
ASTOLF.
Ej kan i denna stund
jag svara mindre svepfritt, än du frågar.
Förnim! — Ej blott en ättelägg jag är
af detta lands urgamla kungaslägt. . .
Har du hört talas om de sällas öar?
FLORIO.
Ja, dem som förr så kallats; man förtäljer
att de en lemning äro af Atlantis,
den forna verldsdel, som i hafvet sjönk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
