Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZEPHYR
synes i luften.
Der är ju Astolf... men med hvem? — 0 ve!
ASTOLF
med bruten röst.
Barmlicrtigliet! — cj för mig sjelf.. . för henne!
TIDEN
med hånlöje.
Du talar om barmhertighet — till mig!
När har Saturnus skonat sina barn?
Han trycker Astolf hårdt intill sig, andas på honom och låter honom se
dan falla till marken.
4
ASTOLF
döende.
Det längsta lif är blott ett ögonblick
liksom det kortaste . . . Felicia!
med dig var ögonblicket evighet!
Han dör.
TIDEN,
efter att en kort stund ha betraktat honom.
Så är då detta värf fullbordadt. — Bort,
till millionerna, som återstå!
Han sätter sig på vagnen, som genast bespänues med flygande drakar
i luften möts han af Zephyr, som hastar förbi honom.
ZEPHYR.
Hvad har du gjort, förfärlige?
TIDEN.
Förvandlat!
Tiden med sin vagn försvinner.
ZEPHYR
kastar sig Öfver Astolfs kropp.
Min stackars vän! Min trogne vän! Statt opp!
Den grymme gubben for sin kos -— Statt opp!
Blif varm igen! — Din Zephyr nu är hos dig;
känn, hur han smeker dig, hör, hvad han talar
och drag i lungan in hans andedrägt,
som söker mellan dina läppar väg! —
Så! —- Flitigare än jag blåsa vill —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
