Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ej du ens med vald förmår dem flytta,
då är han fängslad af’ en magisk makt
i liflöshet, för dina sinnen verklig,
men skenbar blott, såframt du trofast kämpar.
Förstå mig! Gissa gåtan! Lid — och hoppas!» —
Så sagdt försvann hon från mitt skumma läger;
och vaknad, vid nattlampans matta sken,
bestört jag bandet qvar på täcket såg.
Alltse’n den långa dag med dessa perlor
jag sysselsatt mig i en ändlös oro,
och ej från dem jag vända kan mitt öga,
fastän jag nu en stund i djup beklämuing
ej dristat börja ett förnyadt rön.
Steg höras på något afstånd.
Tyst! — Nalkas någon? — Jag vid detta värf
kan barnslig synas i de minas tycke,
för hvilka ännu ej min dröm jag yppat.
Jag vill ordentligt hänga bandet på mig
och låtsa se’n om intet.
CACILIA
uppträder.
Stör jag dig,
min hulda drottning? Ingen ro jag har
der du ej är.
FELICIA.
Du, goda, stör mig aldrig.
CÅCILIA.
Du har satt på dig nu ditt fagra halsband,
det makalösa. Ilvad din vän deråt
skall fröjdas, när han återkommer!
FELICIA
suckande.
När — ja!
CÅCILIA.
Att snart det sker derom har Laura ju
sin aning nämnt; och hennes aningar
de . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
