Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Ja, mitt fromma barn, låt oss dem tro!
CÄCILTA.
I dina ögon simmar likafullt
en töckeusky, som gömmer hoppets strålar.
FELICIA.
Ilvad man om menniskornas lif förtäljer,
mig tycks alltmer tillämpligt på mig sjelf.
Ljuft vara bör att deras öde lindra;
cj förr jag har det så som nu betänkt.
CÅCILIA.
På deras svårmod brås i qväll din stämning.
FELICIA.
I viss mån medför sjelfva qvällen den.
Hör efter! Annorlunda sjunga nu
de fåglar, som cj redan blifvit stumma,
än nyss i solens ljus.
CÅCILIA.
Ja, annorlunda
visst qvällens tid beskaffad är, än dagens;
den iunebär dock ej ett sämre tillstånd,
men ett förändradt blott.
FELICIA.
Ja väl, — förändradt!
CÅCILIA.
Det nya tillståndet kan lika skönt,
kan lika dyrbart vara i sin art;
men derför att det undanträngt det gamla
och gjort det till förflutenhet, — derför
är känslan missnöjd och beklagar sig.
FELICIA.
Jag tror mig höra sjelfva Laura tala!
Laura kommer.
CÄCILIA.
Der är hon! Liksom af besvärjning manad
vid namnet fram!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
