Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans gunstling, och beprisa mod en sång
vårt åter nu förenta herskarpar!
De gå.
Platsen vid Amors vattenkonst.
ZEPHYR,
som der nedlagt Astolfs lik, kysser det esomoftast ocli omlindar det med
blommor.
Nu klagansvärde döde!
Din Zephyr vill dig bjuda
sin sista gärd; din vänskap den förskyller.
Högt skall ditt bittra öde
i mina toner ljuda,
när månan gryr, när solen allt förgyller.
Hvar morgonstund jag fyller
en korg med blomsterflockar;
din vän skall hit den bringa,
och lent med dem sig svinga
omkring din mun och dina ljusa lockar.
Se här! Tag först till smycke
den väna krans, som vann i dag mitt tycke!
Han fäster på Astolfs hufvud sin egen blomsterkrona.
O, hvad du än är härlig,
du sköna ynglingsvålnad!
Du tycks mig sofva blott, och ljufligt drömma.
Hur kan, så klar, så kärlig,
den flamma vara kolnad,
som dina slutna ögon nu förgömma?
Hur kan med ens du glömma
ditt hjertas herskarinna,
och, — hvad dernäst du ärat, —
de vapen som jag skårat
att stålblankt här mot månans silfver brinna?
Han upphänger öfver Astolf på den släta jaspisväggen hans vapen i form
af en trofé.
Hår sitta de! — Till minne
af dig, man dessa ord derunder finne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
