Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ristar med en diamantgriffel i jaspisklippan, inunder den förra*) der
befintliga inskriften.
»Allt öfvervinns af Tiden,
allt isas af hans anda,
allt ser sin dom stå tecknad på lmns änne!
För menniskan får friden
med nöjet ej sig blanda;
det sköna sjelft kan ej befria henne.
Hon är blott ett af tvenne:
berusad, eller plågad! —
Ack, olycksamma slägte,
fördömdt till stoftets häkte!
Hvad båtar all den fröjd, som räcks dig rågad
af kärleken och våren,
då ingenstäds en fristad fins — mot åren?»
Så! — Nu, med nya kransar,
må andra vänner nalkas,
och med sin gråt din hårda bädd förljufva;
må tysta andedansar
hvar qväll, när lunden svalkas,
församlas här, vid spel af skogens dufva.
Må hon, från gren och tufva,
i kapp med näktergalen,
besjunga här din lefnad,
din lyckas korta trefnad;
och ropa ut, att för de lömska qvalen,
ej på, ej utom jorden
en läkedom ännu är upptäckt vorden.
Der syns hon — Ej jag hennes qval kan skåda:
ännu i sena qvällen,
jag rymmer till min mor, till nordanfjällen!
Flyger sin kos med susande fart.
FELICIA
skyndar uppför gången.
Hvar är han? — Blef jag narrad? — Gudar! Nej!
Der framme skönjes han . ,. Han ligger? Ja,
*) Se 1 Afdeln. sid. 13U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
