Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilvem understår sig rista sliku ord
i denna park, som gäckar Tidens makt?
Läser inskriften till slut.
En »fristad!» Har åtminstone ej en
af dem, som här så oförsynt beklagas,
hos mig den uppnått? Hvem djerfs det förneka? —
Dåraktiga försök — och straffvärdt dock!
Ty menniskornas lott, — den smittar lätt
ifrån sig; mer och mer jag känner det!
Lutar sig öfver Astolf.
Så blek! Så öfvermåttan blek! Omöjligt
det gagnar honom nu att längre sofva.
Min Astolf! — Astolf! — Yakna! Ja, cn blekhet
af sådan art har ej han visat förr.
Har han från jorden återkommit sjuk?
Hvad? Eller kanske känslig mer än fordom
för luftens och för daggens kylighet?
Han nästan mig förskräcker . . .
Med högre röst.
Astolf! — Astolf! —
Det är Felicia, som ropar dig;
o, älskling! Sof ej längre! Yakna! Svara!
Med ängslan.
Ilvad underbar orörlighet och döfhet! —
Gif handen hit — hu! Hvilken köld! — J läppar,
nu låten mina lösa er förstelning!
Iiou knäfaller bredvid honom och trycker sin mun på hans; men ryser
tillbaka, betraktar honom nogare, och utropar gällt:
Död!!!
Sjunker afsvimmad öfver hans bröst.
EKO
från alla sidor.
Död! Död! Död!
Vid dessa rop komma Laura och Ccicilia springande från gångens andra
ända.
LAURA..
Den vida parken bäfvar
vid ljud, som rundtorn skalla, ljud, som hotfullt
bebåda oerhörda ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
