Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och somnad, som det tycks! — Hvad? Somnad nu,
i denna stund? — Dock, hvarför icke? liestrött
han satt sig der och gripits af en slummer,
som länge fåfängt lurat på sitt rof! —
St! St! Jag näns ej störa honom då;
jag upp och ned går några slag i gången,
tills hjertat lättare kan andas ... O,
lång har mig tiden synts; men god du var,
som så pass snart ändock bröt af din irrfärd! —
Hon går nedåt gången, men återvänder strax, och Lrår rundtomkring Astolf
på den släta platsen, under det hon oupphörligt betraktar honom.
Så, som du der i klara skenet hvilar
af strålar smekt kring panna, kind och hår,
en ny Endymion, med nya pilar
af‘ kärleksqval du Lunas hjerta når.
Hon ville visst besegra alla hinder,
som stänga henne bort från dagens land,
att se, när han bepurprar dessa kinder
och inga lock betäcka ögats brand!
Men nej, du jägare i lunden gröna,
jag är det villbråd, som du skjutit först;
ehvad hon säga må, den bleka, sköna,
mitt anspråk på din helsningskyss är störst.
Om detta rof jag vill med henne kämpa, —
och snart skall för medtäflerskan hon fly;
hon må sin hvita, matta låga dämpa!
Blott jag kan tända rosor på din hy.
Som jag dig fann, så tillhör jag dig evigt,
min sällhets drott, min dyrkade gemål!
Af ingen tid, af inga rymder jäfvigt
görs trohetens och hoppets tungomål.
Välan! Hvad båtar längre stunds förbidan?
Skall han ej vakna gerna i min famn?
Jag stöter honom sakta blott på sidan,
och ropar blott med halfhög röst hans namn.
Hon gjr till honom och studsar vid åsynen af den nya inskriften i stenen
öfver hans hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
