Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans slägt, hvars tunga hand har böjt er ned
Till grafven, och er vårdnad sänkt for alltid
I uselhet.
Första Mördaren.
Min kung, vi äro männer.
Macbeth.
Ja, ja, J löpen med i räkningen!
Som vindthund, jagthund, knähund, pudel, spits
Med ett ord kallas hundar, fast ej alla
Af lika styrka, lika egenskaper.
Så ock med männer! Aren J de rätta,
Och ej af manlighetens sämsta slag,
Så sägen blott! Af mig J skolen få
Ett göra, som gör ända på er ovän
Och skaffar eder nåd af mig, hvars helsa
Blott finnes i hans död.
Andra Mördaren.
Jag är en man, o Konung,
Som hårda ödens stötar så uppretat,
Att jag ej frågar efter hvad jag gör,
I trots af verlden.
Första Mördaren.
Och jag är så trött,
Så söndersläpnd utaf lyckan, att
Mitt lif jag ville sätta pä hvad spel
Som helst, att tappa eller hjelpa upp det.
Macbeth.
J veten Banquo var er fiende!
Andra Mördaren.
Ja.
Macbeth.
Min han äfven är, och så högst farlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
