Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning blifvit korsade, paralyserade eller upphäfda af
andra starkare krafter.
Emot denna uppfattning af orsakerna till de flesta
ljudöfvergångar ha visserligen flera invändningar framställts, men
de synas mig ej vara vidare öfvertygande och så väl utrymmet
som syftet med detta arbete hindra mig att närmare inlåta
mig på denna fråga.
Vi nöja oss därför med att konstatera, att det är ett
obestridbart faktum, att ett språkljud under vissa
betingelser kan öfvergå till ett annat. Detta andra språkljud,
hvilket är från någon synpunkt åtminstone mer eller mindre
besläktadt med det förra, kan då naturligtvis i sin tur
öfvergå till ännu ett annat och så vidare detta till ytterligare
ett annat, hvadan vi stundom kunna få en hel kedja af
ljudöfvergångar, i hvilken den första och den sista länken kunna
vara så olika, att de åtminstone vid ett flyktigt påseende ej
tyckas ega det minsta släkttycke, hvarför också ett ord i
afseende på sin ljudmassa kan ända till fullständig
oigenkänlighet blifva förvandladt.
Ingen torde väl vilja betvifla, att lat. pater och piscis äro
så väl till bildning som betydelse identiska med de
motsvarande sv. orden fader och fisk. Men för mången låter det
säkerligen som ett dunkelt tal, att det lat. pecu likaså är
identiskt med det sv. fä. På det gamla gotiska språket
heter emellertid detta ord faihu (skrifningen ai är tecken
för kort ä-ljud) och här ha vi då den förmedlande
länken. Vi kunna af dessa nu anförda exempel gissa, att lat.
p åtminstone under vissa betingelser reflekteras i sv. af f.
Jämföra vi nu vidare lat. cornu med got. haurn
(skrifningen au är tecken för kort o-ljud) och sv. horn, lat.
caput med got. haubiþ[1], fgutn. hafuþ och nsv. hufvud,
kunna vi äfven gissa, att lat. c (d. v. s. k-ljud) reflekteras i
got. och sv. af h. Och sammanställa vi därefter cornu —
haurn — horn och pecu — faihu — fä, kunna vi till sist
gissa oss till, att saken förhåller sig så, att i sv. kvarstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
