Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den indo-europeiska språkstammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den helleniska bildningen, blef ock den aténska dialekten —
attiskan — den förhärskande och ur denna utbildade sig
sedan ett för hela den grekiska världen gemensamt riksspråk
(ἡ χοινή). Ur detta uppstod under Medeltiden medelgrekiska
eller byzantinska, då Konstantinopel blef den grekiska
kulturens hufvudsäte. Såväl detta språk som dess dotterspråk
nygrekiskan eger en omfångsrik litteratur, men båda äro än
i dag liksom öfverskyggade och bortskymda af den forngrekiska
litteraturens stora skugga. Nygrekiska torde nu talas
af omkr. 4 millioner.
Skilda falla ödets lotter, kan man med skäl säga, ty
under det att grekerna ett årtusende ungefär varit
civilisationens främste bärare, äro deras närmaste fränder i
Albaniens bergland än i dag Europas kanske minst
civiliserade folk.
4) Den albanesiska familjen är därför ock endast
från språklig synpunkt af någon betydelse. Förutom den
nuvande albanesiskan i Albanien och Epirus torde till
denna familj ha hört ett par forntida föga kända språk i
Italien.
Vi öfvergå därpå till
5) den italiska familjen, hvars äldsta kända hemland
är den italienska halfön. Bland de många fornitaliska
språken nämna vi blott tre, nämligen umbriskan i nord-östra
och oskiskan i södra Italien, af hvilka vi ega några torftiga,
men mycket intressanta minnesmärken, samt latin, hvilket
språk ursprungligen blott var den fornitaliska dialekt, som
talades i Rom och dess närmaste omnejd. Genom det
romerska världsväldet utbredde sig emellertid latinet ej blott
öfver hela Italien utan också öfver hela västra Europa och
nord-västra Afrika. Den rika latinska litteraturen torde vi
äfven kunna förbigå och nämna i stället, att redan på de
puniska krigens tid börjar skilnaden mellan det klassiska
latinet och dess folkliga afart vulgärlatinet att visa sig. Det
var detta plebejiska slangspråk, som så småningom blef det
allmänna talspråket i Italien och därstädes vid början af vår
tideräkning utrotade umbriskan, oskiskan och latinets öfriga
systerspråk. Och det var vidare detta, som de romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
