Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nordiska språkgrenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem till den isländska poetiska litteraturen. Denna kan
i stort sedt delas i två grupper: skaldevisor och
eddasånger.
Skaldevisorna utmärka sig speciellt genom sina konstiga,
att ej säga förkonstlade versslag och sina ofta synnerligen
dunkla omskrifningar, hvarmed dock ej må förnekas, att de
ej sällan äfven ega ett stort estetiskt värde.
Vida viktigare äro likväl de s. k. eddasångerna. Största
delen af desamma finnas bevarade i den äldre eller poetiska
Eddan, hvilken är en diktsamling, bestående af en mängd
gudasånger (såsom till ex. Völuspá, Hávamál m. fl.) och
hjältesånger, hvilka senare till största delen behandla
sagocykeln om Sigurd Fafnisbane och Gjukungarna. Dessa
dikter äro storartade ansatser till ett fornnordiskt epos, hvilka
ehuru en del af dem kommit till eftervärlden i ett mycket
fragmentariskt skick, likväl genom sin lika enkla och
naiva som djupt gripande tragiska skönhet äro att räkna
bland det yppersta hela världslitteraturen har att uppvisa.
Det gifves visserligen en mängd mer eller mindre lyckade
öfversättningar af dessa eddakväden, men som all verkligt
äkta epik äro dessa forndikter i fullaste mening oöfversättliga.
Innehållet och tankarna i dessa sånger kunna väl
någorlunda återgifvas, men själfva den poetiska doften i
desamma är oupplösligen förbunden med originalets form.
Den fornisländska poetiska litteraturen, som under sin
storhetstid öfvervägande var skrifven på allittererande och
assonerande versslag, afslutas under Medeltidens sista skede med
en mängd rimmade riddardikter, s. k. riddararimur. Det är
i dessa, likasom i den samtidiga romantiska prosalitteraturen,
som det medeltida Europas äfventyrslystna riddarlif gör —
lyckligtvis sent omsider — sitt intåg på det aflägsna,
ödsliga Island.
Det är som sagdt ett underligt land denna ogästvänliga ö.
Trots sitt råa, dimmiga klimat, sina förkrympta dvärgträd,
sina vidsträckta isöknar och ofruktbara lavafält lockade den
dock till sig med underlig makt de forna vikingarna,
såväl från Norges som från Skottlands och Irlands kuster.
Och det förefaller nästan, som om dessas ättlingar, i viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
