Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingatågen - Förändringar i språket under den äldre Vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomen och den allt mer vikande hedendomen varar ock
under hela detta tidehvarf, ja ännu så sent som i slaget vid
Lena 1208 skall enligt folktron den enögde Oden — för
sista gången — visat sig i slaktningens tummel.
Det ligger ock i öppen dag, att äfven denna religiösa
omhvälfning måste orsaka stora förändringar så i yttre som
i inre hänseende i Norden.
Att dessa politiska, sociala och religiösa förhållanden
också i hög grad måste inverka på själfva språket, är lätt
att inse, och utan tvifvel ha de ej heller så litet bidragit
till den stora och jämförelsevis snabbt försiggående
förändringsprocess detsamma under Vikingatiden undergått.
Bortse vi från de dialektiska differenser, som under
detta tidehvarf blifva allt mera märkbara och hvilka under
detsamma gifva upphof till de särskilda nordiska språken,
samt erinra vi oss, att mellan urnordiskan och dessa dess
dotterspråk inga fasta tidsgränser kunna uppdragas, vilja vi
nu i största korthet angifva de samnordiska förändringar,
som det nordiska språket under den äldre Vikingatiden —
då det just står på öfvergången mellan den egentliga
urnordiskan och de yngre nordiska språken — varit underkastadt.
Till och med före den egentliga Vikingatiden börjar
urnordiskan liksom skrumpna ihop.
Redan före 700 e. Kr. bortfaller kort obetonadt a och
samtidigt tycks långt obetonadt o ha öfvergått till kort a.
Något senare — på 700- och 800-talen — bortfalla äfven kort
obetonadt i och u, tidigare efter lång, senare efter kort
rotstafvelse. Så till ex. nom. sing. ðaγaR > ðaγR, ack. sing.
*ðaγa > daγ, nom. plur. *ðaγoR > ðaγaR, nom. sing.
γastiR > gestR, 3 pers. sing. pres. ind. *waliðe > walðe,
nom. sing. *sunuR > sunR o. s. v.
De fulla, tunga urn. formerna varda härigenom hopdragna
och liksom lättare, och språket mister allt mer sitt forna
primitiva, ålderdomliga skaplynne.
Såväl i urg. som i urn. tid funnos de s. k. tonande
explosivljuden (b, d, g) endast i fördubbling och efter nasal
(d. v. s. i förbindelserna bb, dd, gg; mb, nd, ng). I alla
öfriga ställningar egde detta språk endast de motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
