Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till följd af den genom Vikingatågen orsakade yttre, utan
långt mera genom den af kristendomens förkunnande i vårt
land orsakade så att säga inre beröringen mellan Sverige
och det öfriga Europa, som dessa utländingar bosatte sig
hos oss. Med den nya läran, med den nya kristna
världsåskådningen och kulten inkommo nämligen en mängd
främmande ord, hufvudsakligen af grekisk och latinsk
extraktion, hvilka dock på färden till Norden naturligtvis måst
genomfara mellanliggande länder — Tyskland och England —
och där redan mer eller mindre ombildats. Det är alltså
egentligen blott sådana ord, som nästan oupplösligen voro
förbundna med den nya kristna åskådningen och kulten, som
vi under detta tidehvarf lånat och vi voro således af
omständigheterna rent af tvungna att på detta sätt skuldsätta
oss. Som vi nyss sade, äro dessa lånord redan i
landskapslagarna fullt hemmastadda och nu ha de efter ett
tusenårigt vistande i vårt språk så fullkomligt försvenskats, att i
regeln endast språkhistorikern kan varsna deras främmande
härkomst.
Sådana urgamla lånord äro bland andra till ex.
följande:[1]
Præster (< gr. presbyteros = ’den äldre’), kirkia eller
kyrkia (< gr. to kyriakon doma = ’det till Herren hörande
huset’), biskuper (< gr. episkopos = ’uppsyningsman’),
diævul (< gr. diabolos = ’förtalare’), diækn (’djäkne’ < gr.
diakonos = ’tjänare’ — jämför det yngre lånordet ’diakonissa’),
munker (< gr. monakhos) m. fl.
Provaster (’prost’ < mlat. propositus < klassiskt lat.
præpositus = ’den försatte’), krussa och kors (< lat. crux),
kalker (< lat. calix = ’bägare’), fonter (’dopfunt’ < lat. fons,
gen. fontis = ’källa’), kloster (< lat. claustrum, egentligen =
’det tillslutna’), færma (’konfirmera’ < lat. firmare =
’stadfästa’) etc. etc.
Det är mycket troligt, att åtskilliga — om vi så få
säga — profana ord äfven under denna tid inlånats. Så till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
