- Project Runeberg -  Grunddragen af modersmålets historia /
115

(1898) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under förra hälften af 1300-talet börjar dat. sing. af de
personliga pronomina mær, þær och sær (= lat. mihi, tibi,
sibi
) att uträngas af ackusativformerna mik, pik och sik.
Under det att de två förstnämda ännu kvarlefva i tyskan
(mir och dir), är det, egendomligt nog, blott det sistnämnda,
hvaraf vi nu ha några rester, nämligen i sådana uttryck
som ’i sär’, ’särskild’, ’säregen’ m. fl.

Det nu anförda torde vara det allra viktigaste beträffande
de förändringar vårt språk i början af detta tidsskede
uppvisar. Vi skola nedan nämna något om de förändringar
detsamma mot slutet af denna period undergått.

*     *
*



Eftersom Gotland redan under Folkungatiden räknades
till Sveriges rike och nu i en 250 år varit en svensk
provins, vilja vi, innan vi anföra några citat ur denna tids
litteratur, i förbigående angifva de viktigaste egendomligheterna
i det forngutniska språket, hvars litterära period just
infaller under detta tidehvarf.

Hvad som kanske mest faller i ögonen äfven vid ett
ytterst flyktigt betraktande, är detta språks rikedom på
diftonger. De rsv. diftongerna æi, au, øy och iu motsvaras i
fgutn. af ai, au, oy och iau. Så till ex.:
isl.        rsv.        kl. fsv.        fgutn.
heitahæitahetahaita
augaaugaøghaauga
øyraøyraøraoyra
fliúgafliugaflyghafliauga.


Före lång — eller om man så hellre vill — fördubblad
konsonant kontraheras emellertid ai och au båda till a. Så
till ex. isl. eitt (= ett) = fgutn. att, isl. dautt (= dödt)
= fgutn. datt etc.

Vidare må nämnas, att ö-ljudet saknas i det
forngutniska språket, ity att det därstädes öfvergått till y. Så
till ex. fsv. øx (= yxa) = fgutn. yx, fsv. døma = fgutn.
dyma etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/madermal/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free