Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borttränges af de motsvarande ackusativerna dagh, gæst, fot
o. s. v., en företeelse, som visar sig redan någon gång
under föregående tidsskede och hvilken äfven möter oss i de
romanska språken.[1] Vidare sammanfalla — som vi nyss
antydt — N. Pl. daghar och A. Pl. dagha i dagha(r) och
likaså N. Pl. gæstir och A. Pl. gæsti i gæsti(r) etc.
I adjektivens starka böjning ändades nom. sing. mask.
på -er, ack. sing. mask. på -an, till ex. goþer och goþan.
Men nu upphöra allt oftare dessa ändelser att brukas och
ersättas af den oböjda formen godh. Likaså hopfalla nu
nom. plur. mask. goþi(r) och ack. plur. mask. goþa i formerna
godhe eller godha.
Då alltid i neutr., och vanligen äfven i fem., nom. och
ack. redan förut voro till formen lika, kan vårt språk, med
undantag af några pronomina, från och med denna tid sägas
ha förlorat all yttre skillnad mellan dessa tvänne kasus —
ett förhållande, som från klarhetens och tydlighetens
synpunkt sedt kanske ej är att så mycket glädja sig öfver.
Men under det att formskillnaden mellan nom. och ack.
så i den substantiva som i den adjektiva böjningen under
detta tidehvarf allt mer upphör, bibehålles den däremot
som sagdt — åtminstone delvis — i den pronominella. Så
ha vi ännu jag — mig, han — honom, de — dem etc. I
samband härmed anmärka vi, att i pronominet han
upphöra de gamla ackusativformerna han och hana (hona)
under denna period att brukas och ersättas i stället af
dativformerna hanum (honum) och hænne. Endast i suffigerad
ställning, förkortade till -(é)n och -na, efter verb,
prepositioner, adjektiv etc, kvarlefva dessa ackusativer i vulgärt
språk än i dag såsom till ex. ’jag såg’en’, ’ja sa’na’, ’se på’na’,
’tala inte te’na, ar jag lik’en,’ är jag lik’na,’ ’såg du’na’, etc.
— bildningar som erinra om det fr. ’donnez-le-lui!’,
’dis-le-lui!’ o. s. v.
Under denna period börjar ock dativen allt mer komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
