Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt utvecklad i följande tidehvarf. Dess egentliga
utbildningsstadium kan således med allt skäl sägas falla inom den
period vi nu betrakta. I samma mån som den blir allt mera
rotfästad och fullvuxen, i samma mån begynner den ock att
draga till sig det ena verbet efter det andra och för
närvarande är den, som vi förut antydt, en synnerligen
lifskraftig bildning.
Vi ha härmed sökt lemna en kort revy öfver de viktigaste
förändringar vårt språk i afseende på ljud- och
böjningsförhållanden under detta tidelivarf genomgått och vi
se, att de samtliga tendera till att i hög grad modärnisera
vårt modersmål. Denna period kan därför ock i det hela
karaktäriseras som ett öfvergångsstadium mellan fornsvenskan
och nysvenskan och är således en lika genomgripande
brytningstid i språkligt som i politiskt och socialt hänseende.
Det är gifvet, att just under en sådan brytningstid, då
den forna flexionen brister sönder och den nya framfödes,
då de gamla ändelserna allt mer börja försvinna, men därför
ej äro helt och hållet försvunna, de ock skola allt fortfarande
stundom visa sig och stundom icke, och att, om lyckan är
dem bevågen, de kunna suga sig fast i en eller annan fras,
i ett eller annat talesätt och där sedan allt framgent
fortlefva ett parasitiskt, till hälften lefvande, till hälften dödt lif.
Det är därför ock från detta tidsskede, som våra ännu
kvardröjande arkaismer härstamma, såsom till ex. ’brännas å båle’,
’utan återvändo’, ’till salu’, ’i ljusan låga’, ’i rättan tid’, ’taga
till orda’, ’sig själfvom till straff och androm till varnagel’,
’dagsens sanning’, ’landsens fader’, ’människones son’, ’ära
vare gud i höjdenne och frid på jordenne, människomen en
god vilje’ etc etc.
Dessa arkaismer äro visserligen rättast att betrakta som
döda gengångare från en jordad forntid, men de lefva dock
ännu ett minnets och traditionens slocknande lif. Och
därför hvilar äfven öfver dem såsom på visst sätt öfver allt
gammalt en minnets dröjande skönhet. De väcka likasom
den förvittrade ruinen, i bjärtaste motsats till det banala,
minneslösa storstadspalatset, en egendomlig känsla af
vördnad och aktning och torde väl äfven som alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
