Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N., hvilka kasus i fornspråket saknade ändelse.[1] Härmed
är den nsv. flexionen äfven i detta fall färdig, ehuru
visserligen de gamla böjningsändelserna stundom visa sig.
Inom verbalböjningen uttränges allt mer ändeisen i
1 pers. plur. -um, -om af ändelsen i 3 pers. plur. -a i
pres. och -u, -o i pret. Så öfvergår till ex. vi bindom till
vi binda, vi bundom till vi bundo o. s. v. Dock är äfven
denna förändring ej ännu genomförd, utan äfven i nästa
tidehvarf se vi den gamla ändelsen -om någon gång
uppträda.
Samtidigt ombildas i pret. plur. af svaga verb ändelsen
-u, -o till e. Så öfvergår till ex. the kalladho, the hørdho till
the kalladhe, the hørdhe och i samband härmed äfven vi
kalladhom, vi hørdhom till vi kalladhe, vi hørdhe.
2 pers. sing. pret. ind. af starka verb ändades i
fornspråket på -t. Denna ändelse blir nu allt mer ostadig,
utan att dock under detta tidsskede fullt upphöra. Vi hafva
således nu dubbelformerna thu grept och thu grep etc.
2 pers. plur. hade i fornspråket den för vårt modersmål
egendomliga ändelsen -in (-en), hvilken ännu kvarlefver
i skriftspråket. På 1400-talet visar sig emellertid äfven,
troligen genom danskt inflytande, ändelsen -er, som ännu
finnes arkaistiskt kvar i bibelstil, till ex. ’Tager och äter,
detta är min lekamen’ o. s. v.
Under denna period utbildas äfven en ny konjugation,
nämligen den ofvan omnämnda böjningen bo — bodde — bott,
strö — strödde — strött. Den karaktäriseras däraf, att inf.
saknar ändeisen -a, att tempusmärket (ð = ) dh i pret. och
pret. part. fördubblas till dd (i neutr. och sup. tt) samt att
part. pres. ändas på -ende. Under den klassiska
fornsvenskans tid är temat på hithörande verb ännu boa — boþi —
boþer (bot), strø̄a — strøþi — strøþer (strøt) och part. pres.
heter då fortfarande boandi, strøandi etc. Men redan under
föregående tidsskede börjar denna nya konjugation stundom
framträda i en eller annan form, å andra sidan är den först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
