Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt grefskap eller friherreskap, under det att flera bland
dem ej akta för rof att sälja sig åt utländska makter.
Lyckligtvis stäckes detta uppväxande nya stormansvälde ’i
grefvens tid’ af den rättsinnade, om ock ej alltid så rättvise
Karl XI. Och stormännen i vetandets värld varda äfven
af all denna yttre ära omvandlade från nyktra forskare till
patriotiska fantaster. Den väldige Olof Rudbeck har ej längre
tid att egna sig åt sina lymfkärl och sin botaniska trädgård,
ty han måste skrifva färdig sin hyperpatriotiska dikt — sin
Atlantica — om de yfverborne Hyperboréerna, hvilka
naturligtvis voro världens äldsta kulturfolk. Inom den
jämförande språkforskningen — om vi så få kalla de ansatser till
denna vetenskap, som nu visa sig — göra han och hans
anhängare de vildaste sammanställningar: — det är för dem
till ex. alldeles solklart, att det gr. Herakles är att härleda
ur det sv. (?) Härkalle o. s. v.
Minnet af de sagolika segrarna börjar allt mer underblåsa
och uppblåsa nationalfåfängan till en nära nog abnorm
öfverdrift; och Karl XII:es lika äfventyrliga som
sangviniska politik är ett troget uttryck af tidsandan. Under det
att den store Gustaf II Adolf redan liksom anade Peter den
stores plan och sökte kväfva den, innan den ens var född i
tanken, har Karl XII — som Geijer säger — densamma
förverkligad midt för sina ögon och ser dock intet, utan
förnöter i stället en oersättlig tid i Polen och Sachsen blott
för att afsätta August III — en för vårt folks och vårt lands
sanna väl fullkomligt likgiltig sak.
Det är samma bristande blick för verkligheten och dess
fordringar, hvilken röjer sig såväl i hans med svärdet som
i Olof Rudbecks med pennan skrifna hjältesaga, — de äro
båda storslagna dikter, som väi kunna väcka förvåning och
beundran, men ej den djupa, aktningsfulla vördnad man
endast kan egna det stora, adlande snillet. Det ligger en
oändlig sanning i Tegnérs ord:
»Det var förgäfves. Verklighet och dikt
ej väga jämnt, fast båda ha sin vikt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
