Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt wis, till ett borgeligit samhälles förmån: lärer man utan beswärlig
eftertanka märka att denna förpliktelsen flyter af den naturliga billigheten,
så att den, som betiänar sig af detta skrifsätt, äger till sin giärning ett
förnuftigt motiw. Men att det är lättare och wigare, särdeles för
begynnare, att i stafning, läsning och skrifning bibehålla bokstäfwerna wid sitt
rätta liud och hwarmed de nämnas, än att säga och sätta den ena för den
andra, till ex. i stafningen nämna f och läsa w, uttala w och skrifwa f
i ganska många ord emot likformigheten i andra: det är en sanning, som
tillfyllest bestyrkes af förfarenheten och behöfwer ej widare bewis. H.
Notarien måste ock så mycket mer widgå, hwad jag hufwudsakligen i detta
ämnet påstått, som han ej kunnat neka mina skiäl, utan twärtom ärkiänt
dem därmed, att han kallar dem filosofiska grundsatser och reglor, samt
hedrar mitt skrifsätt, förmodeligen emot sitt uppsåt, med namn af en
filosofisk orthografi, hwilket så mycket will säga som ett förnuftigt skrifsätt,
grundat på skiäl och bewis. Dock likwäl, och emedan H. Notarien
änteligen will hafwa mig till sin grammatikaliska wederpart, må jag wäl, utan
fara och honom till behag, säga rent af, att bokstafwen w, det gamla
bruket oaktadt, ej allenast skiäligen kan utan ock nödwändigt bör skrifwas,
ehwaräst han klart och allmänneligen uttalas.
Vi citera därefter följande lilla dikt af den bekante
statsmannen Karl Gustaf Tessin, skrifven år 1767:
Ofver vår tids Wännskap:
Till Dorimene sade män:
»Det är, min Fru, rätt swårt bland Edra wänner wara;
Ty alt hwad nånsin kallas kan
Det minsta minnesprof, I mot Er wänn månd’ spara.
Då honom I ey se’en, I glömmen honom bårt.»
»Nej», swarte hon med bruten röst helt kart,
»En klädning jag ju har, den jag långt öfwer andra
Högt älskar, giärna bär;
Men nöyet ofta att förändra
Ett nöye skattas kan, som högsta nöyet är.
Endera dagen dock kan skie jag återtager
Nyssnämda robe favorite.
Om Er så lyster och behagar,
Så kunnen I då höra hit.»
I denna afbild ses, att wänner älskas nu,
Som en halfsliten robb’ den älskas af sin Fru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
