desto större skall man finna hans förbättring, och föresatsen att åter söka blifva en aktad medborgare, kan genom en väl ordnad och skött undervisning väckas till lif och rotfästas hos den mest hårdnackade brottsling. Såsom utgångspunkt för all förbättring är omvändelse nödvändig, och den kan svårligen försiggå utan att fången åtminstone nattetid hålles i cell. Fördelen af systemet att nattetid isolera fångarne är stor, och samma systems förträfflighet med ovedersägliga bevis ådagalagd. Der detsamma tillämpas, är det område, hvarinom uselheten eljest på många sätt sprider sitt döfvande och dödande gift, betydligt förminskadt. Utom det att nämnda system i hög grad bidrager till fångarnes både moraliska och fysiska förbättring, åstadkommer det en betydlig lättnad i deras bevakning, hvarigenom kostnaden för cellernas inredning och underhåll småningom ersättes, och har vid de besök jag gjort inom förutnämnde länders fängelser, min uppmärksamhet synnerligen fästats vid den osparda kostnad, som blifvit nedlagd för att genom inredning af tillräckligt antal celler tillämpa systemet i fråga, äfvensom den nitiska omsorg, man egnat åt fångarnes undervisning. Äfven torde bemärkas de inom olika länder bildade fängelsesällskaper. Att dylika sällskaper icke allenast äro de bästa medlare mellan samhället och den frigifne, af samhället eljest helt och hållet förskjutne, fången, utan ock i öfrigt både i moraliskt och ekonomiskt afseende utöfva ett välgörande inflytande på fångvården, är otvifvelaktigt. Måtte hvar och en, som läser dessa anteckningar, öfverse med deras brister och finna deri endast utgifvarens varma och lifliga intresse för straffarbetets verkställighet i förening med fångarnes förbättring! <tab>Carlstad 1871. <tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab><tab> A. von Mentzer. ***