Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Renässanstidens magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helvetesbetvingaren. Jag uppslår den sida, hvarpå de martiska
besvärjelserna börja. Denna bok nedlägges innanför trollkretsen.
Jag fattar den, när så behöfs, med vänstra
handen; stafven håller jag i högra.
– – – – –
Den götiska kammare, i hvilken besvärjelsen skulle
äga rum, erbjöd en egen, på samma gång högtidlig
och hemsk anblick. Magiern hade nu med konsterfaren
hand ordnat alla de ting, som ofvanför omtalats.
Dödskallarne, människo- och vilddjursknotorna, mordvapnen
och de martiska essensflaskorna, de mångfaldiga och
obeskrifliga fragmenterna från alla naturens riken bildade
närmast väggarne olika figurer, trianglar, kvadrater och
femhörningar. Öfver de nakna murarne voro röda draperier
hängda. Midt i rummet stodo innanför de i krets
lagda pentaklerna eld- och rökelsealtaren; mellan dem
vigvattensskålen. På ett bord i bakgrunden, men till en
del inom kretsen, brunno de magiska ljusen, spridande
en osäker hvitgul belysning öfver föremålen. Bredvid
ljusstaken stodo klockorna. Vi voro iklädda våra dräkter.
Min ledsagares ansikte var likblekt; förmodligen
äfven mitt.
»Mod, manhaftighet ... eller I ären förlorade!»
hviskade magiern, hvars blick sken af dyster, högtidlig
beslutsamhet, hvars alla drag uttryckte en förfärande
viljekraft.
Det var de sista ord han uttalade före besvärjelsen.
Vi fingo ingenting svara. Vi voro ålagda obrottslig
tystnad. Jag sökte hålla mig modig, men mitt inre
var upplöst i stum, rysande förbidan. De böner och
religiösa ceremonier, som vi efter badet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
