- Project Runeberg -  Medeltidens magi /
97

(1902) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Renässanstidens magi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omklädningen genomgått, hade icke minskat utan stegrat denna
känsla.

Kvällvinden skakade de bakom draperierna dolda
fönstren. Det var som om spökande väsen oroligt lurade
bakom de sakta fläktande förhängena.

Själfva dödskallarne tycktes mig ur sina djupa
ögongropar båda ankomsten af något förfärligt. En af dem
fäste för en lång stund min uppmärksamhet, eller
rättare, han utöfvade på mig samma verkan som
skallerormens blick säges utöfva på fågeln, som han närmar
sig för att sluka. Jag förmärkte nämligen i den ena af
hans ögonhålor ett metalliskt skimmer. Det var ljusskenet,
som bröt sig mot en i dödskallen fästad martisk sten.

Under tiden hade magiern fattat det blodbefläckade
svärdet, och mumlande hemlighetsfulla formler drog han
en trefaldig trollkrets utanför pentaklerna. Mellan
periferierna skref han namnen på årets, årstidens, dagens
och timmens änglar. Mot öster tecknade han ett alfa,
mot väster ett omega. Därefter delade han kretsen med
ett kors genom medelpunkten i fyra fält. De bägge
fälten bakom sig anvisade han till platser åt mig och
min vän. De voro stora nog för att på dem knäböja.
Strängt ålagda voro vi att icke lämna dem, att icke låta
ens en flik af våra mantlar fläkta utom cirkeln.
Förgätenheten häraf kunde kosta oss lifvet.

Magiern lade svärdet ifrån sig i en triangel utanför
kretsen. Han bestänkte sig själf och oss med vigvatten,
läste några formulärer öfver rökelsen och törnkvistarne
samt antände dem. Detta var tecknet för oss att åter
försjunka i bön. Vi fingo icke upphöra att bedja, förrän
vi hört det första ordet af besvärjelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:20:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/magi/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free