Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Β - Βαλάκ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Βαλάχ
βαπτισμύς
Petora, var en spåman och drömtydare, som de
Moabiters konung Balak kallade från
Mesopotamien att prophetera emot Israëls folk Numer.
22: 5, jfr Deuteron. 23: 4 och Josua 24: 9; τή
πλάνη του Βαλαο,μ μισθοί) έξεχύθησαν Jud. 11
de hafva hejdlöst öfverlemnat sig åt = störtat sig
uti Balaams synd för löns skull (för jordisk
vinnings skull, alltså af girighet; naturligast är att
antaga motsträfvighet mot Gud, hvilken redan
framstod vid Bileams första kallelse, men sedan
ännu bestämdare vid meddelandet af hans råd att
förleda Israëliterna genom otukt till afgudadyrkan,
ss. hufvudmoment äfven här, och denna
motsträfvighet ss. grundad i hans lönsjuka af girighet
förblindade sinne); 2 Petr. 2: 15 står, att B. älskade
lön för sin orättfärdighet (att nemligen förbanna
Israëls folk — ehuru en sådan lust Num. 22:
1—20 icke bestämdt uppgifves, så måste den
dock hos honom förutsättas till följe af historien
med åsninnan, jfr Deuteron. 23: 4. 5); Apoc.
2: 14 omtalas Bileams lära, huruledes han lärde
Balak att kasta en stötesten för Israëls barn, så
att de både åto afgudaoffer och bedrefvo otukt
(afguderi).
Βαλάχ, ό inclecl. (pi>2 eg. öken, tomhet af ρ
tömma) Balak, Zippors son, en konung öfver
Moabiterna på de tider, då Israëliterna stodo på
Moabs slätter och beredde sig till intågandet i
Canaans land. Om Bileams tillkallande, hkn
tillstyrkte honom att förleda Isr. till afgudadyrkan
och otukt, se fgde; fkmr Apoc. 2: 14.
βαλάντιον, ου, τό äfn βαλλόντων (trol. af βάλλω,
der penningar inkastas 1. läggas) pung,
penningepung, börs Lc. 10: 4 al.; i sednare grek. äfn en
summa af 250 denarier (fkmr icke i N. T. i
denna betydelse).
βάλλω, βαλχο, βέβληχα, εβαλον, έβαλαν Tisch. Act.
16: 37; βληθήσομαι, βέβλη/ιαι, εβλήθην kasta
Mt. 3: 10 al., sprida, slå Mc. 14: 65 (der dock
Tisch. har ελαβον), hälla Mt. 9: 17 al., fälla
Apoc. 6: 13; kasta, lägga ut δίχτυα Joh. 21: 6
nät, σχάνδαλον Apoc. 2: 14 stötesten (förleda till
synd); bringa, sända είρήνην frid, μάχαιραν svärd;
inlägga γαλινον εις το στόμα Jac. 3: 3 lägga
betsel i munnen, τινά. εις χλίνην Apoc. 2: 22 (se
χλίνη), χείρας επί τινα — έπιβάλλειν; εις την
χαρδίαν Joh. 13: 2 ingifva i hjertat; inträns,
kasta 1. störta sig χατ αυτής Act. 27: 14 ned ifrån
henne (ön, om vinden); pass. kastas, nedstörtas,
fällas, βέβλημαι Mt. 8: 6 al. jag är nedkastad
= ligger.
βαπτίζω, ίσω, ισα; ισάμην; ισθήσομαι, ίσδην
fre-quent. af βάπτω) in- 1. neddoppa, bada, två Mc.
7: 4 företaga en tvagning med dem (neml.
torgvarorna); nedsänka i vatten, döpa Mt. 3: 11
sæ-pissirne; med. låta döpa sig Mt. 3: 6 al,; εν
πνεύματι med och utan άγίω rikligen meddela,
öfvergjuta med, utgjuta (öfr ngn) den H. Andes
gåfvor Mt. 3: 11 al., εν -τυρί med eld, Gehennas
eld, det eviga straffet 1. c. al.; β. εϊς τι till ngn
bekännelse, εις ονομα Ίησοϋ för att bekänna JEsu
namn, d. ä. derigenom aflägga den bekännelse,
att man tror på honom, hans förtjenst o. s. v.
har del deruti, εις εν σώμα 1 Cor. 12: 13 i afs.
på en kropp d. ä. på det vi skulle utgöra en
kropp (ty β. εις betyder öfverallt döpa med afs.
på, hänvisning till — ss. Rom. 6: 3 »vi som
genom dopet blifvit invigda att betrakta oss ss. med
Chr. förbundna, blefvo också dgro invigda att
betrakta oss ss. sådana, hka hafva lidit hans död»);
εν τω ονόματι του Κυρίου Act. 10: 48 under
uttalande af HERrans namn, επί τω όν. Ίου Χοΰ
* /
Act. 2: 38 så att bekännelsen 1. uttalandet af
JEsu namn ss. Messias är det vilkor, hpå dopet
grundar sig; β. ΰπερ των νεχρών 1 Cor. 15: 29
döpas för de dödas bästa, till fördel för de döda
(d. v. s. för anförvandter och vänner s. utan dop
afsomnat — i den inbillningen, att detta skulle
tillräknas dem ss. eget dop).
† βάπτισμα, ατος, τό (fgde) döpelse, dop Mt. 3:
7 al.; βαπτ’ιζειν β. Act. 19: 4 förrätta dop (denna
förrättning skedde i de äldsta christna tiderna
genom hela kroppens neddoppande i vatten, hf den
hos Paulus vanliga jemförelsen med en begrafning
med Christo Rom. 6: 4 al.); trop. om lidande =
blodsdop βαπτίζεσθαι βάπτισμα τίνος Mc. 10:
38. 39, Lc. 12: 50 döpas med ugns dop, erfara
samma lidanden s. ngn. Anm. Om barndop, s.
icke uttryckligen fkmr i N. T., se dock Act. 16:
15. 33. — I och genom dopet meddelades den
II. Ande: Act. 10: 44 är det enda ställe i N. T.,
der den H. Andes utgjutelse skedde före dopet
(troligast för att betaga Petrus all tvekan och
betänklighet i afs. pä Cornelii och hans
slägtin-gars och vänners upplagande genom dopet i
christna kyrkans sköte).
† βαπτισμός, ου. ό (se fgde) tvagning Mc. 7: 4. (8),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
