Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 Πισιδία
τινα. Act. 1: 26 (om lotten) al. på ngn, παρά τι
Mt. 13: 4 al. bredvid ngt, υπό τι Jac. 5: 12
under ngt d. ä. vara underkastad ngt; — äfven
metaphor. falla ur sitt förra (lyckliga) läge Eom. 11:
11. 22 al., 1 Cor. 10: 12 (den som tror sig vara
säker om saligheten, han akte sig att han icke
förlorar den), εν τινι Hebr. 4: 11 falla och blifva
liggande i ngt. — 2:o) falla ned, kasta sig ned
(ss. bevis på vördnad och tillbedjan) absol. Mt.
18: 29, i förening med προςχυνείν Mt. 2: 11 al.,
έπί τό πρόςωπον Mt. 17: 6 al. på sitt ansigte,
έπί τους πόδας Act. 10: 25 på sina fötter, έπί
της γης Mt. 14: 35 på marken, προς 1. εις τους
πόδας τινός Mc. 5: 22 al., ενώπιον τίνος 1.
έμπροσθεν ποδών τίνος Apoc. δ: 8 al. inför ngn 1.
för ngns fötter. — 3:o) förfalla, falla sönder,
instörta, ramla (om byggnader, murar, städer) Mt.
7: 25. 27 al.; förgås, omkomma Lc. 21: 24 al.
Πισιδία., ας, ή Pisidien, en provins i Mindre Asien,
som gränsade till Pamphylien. På sluttningen af
Taurusberget, der det stryker fram längsefter
Pamphylien, bodde det tappra och fria folket Pisiderne,
som Perserna fruktlöst försökte underkufva. Äfven
under Alexander den store och hans efterträdare
bibehöllo de sin sjelfständighet. Till och med
llo-marne förmådde ej underkasta sig det egentliga
landet, men besatte dock Antiocliia, dit de förde
en colonia juris Italici, äfvensom andra städer på
slätten; fkmr Act. 13: 14, 14: 24.
πιστεύω, εύσω, ευ χα, ευ σα; ευμαι, εύθην (πίστις)
tro, hysa förtroende till, förlita sig 1. sätta sfn
förtröstan på ngn 1. ngt, vara öfvertygad; tro är
i allmänhet att på subjectivt tillräckliga grunder
hålla ngt för sannt, och skiljer sig både från veta,
som hvilar på subjectivt och objectivt tillräckliga
grunder och från mena, som hvarken har subj. 1.
obj. tillräckliga skäl för sig. Denna tro kallas
historisk och skiljer sig från den moraliskt-religiösa,
som sysselsätter sig med öfversinliga ting och i
sig innefattar en vida större visshetsgrad äu alla
objeetiva skäl kunna medföra (se vidare πίστις).
Förekommer i N. T. under följande bemärkelser:
1 :o) hålla ngt för sannt (historisk tro), tro ngn 1.
ngt τινί, τί 1. δτι 1. accus. c. infin. 1. absol., se i
synnerhet Jac. 2: 19. — 2:o) tro sig kunna,
tilltro sig (af moraliska skäl) med infin., anses
förekomma Eom. 14: 2. — 3:o) tro (religiös tro) a) på
Gud d. ä. icke blott hålla för sannt 1. antaga,
att det finnes en Gud, utan äfven fullkomligt lor-
πίστις
lita sig på Hans ord och nådelöften samt anse
sig förpligtad att lefva efter Hans bud τώ Θεώ,
είς τον Θεόν, äfven επί Eom. 4: 5. 24 — på
Hans egenskaper ss. την α.γά.πην 1 Joh. 4: 16
o. s. v. — b) på J. Christum d. ä. icke blott
antaga för sannt Hans vittnesbörd om sig sjelf
och sitt förhållande till Gud och verlden, utan
ock erkänna Honom ss. HEEre, Frälsare,
saliggörare och stiftare af det nya förbundet, sluta sig
till Honom med hjerta, själ och håg och vandra
efter Hans bud d. ä. vara en sann christen =
tro på HERran, samma constructionssätt eger här
rum som vid a) — äfven absol. antaga tron, blifva
troende 1. christen Act. 4: 4. 9 sæpe; ni πιστεύ·
οντες, πιστεΰσαντες, πεπιστευχότες kunna
hänföras antingen till Gud 1. till HEEran Christum;
hvarvid i förra fallet τώ Θεώ 1. είς τον Θεόν
finnes utsatt, i det sednare fallet betydelsen är
de troende 1. christne ss. Joh. 8: 31 al. — 4:o)
anförtro τινί τι Lc. 16: 11, äfven εαυτόν 1. αυτόν
τινι Joh. 2: 24. — Pass. A) blifva trodd,
omfattas med tro 2 Thess. 1: 10 al., πιστεύεται
Eom. 10: 10 man tror; — B) anförtros τί ngt
Eom. 3: 2, 1 Cor. 9: 17 al.
πιστιχός, ή, όν (πιστός 1. följ.) egentl, hörande till
tro, trogen, tillförlitlig, oförfalskad, äkta νάρδος
Mc. 14: 3, Joh. 12: 3; andra derivera ordet
troligen mindre rätt af πιπίσχω gifva att dricka =
tjenlig att dricka, drickbar (emedan enligt
Athe-nreus XV: 689 de gamle plägade dricka
välluktande oljor).
πίστις, εως, ή (πείθω, πέπεισμαι) öfvertygelse, tro,
förtroende, förtröstan, tillit; skillnaden emellan
historisk och moraliskt-religiös tro (se πιστεύω). I
N. T. brukas πίστις hufvudsakligen om den
sednare, sådan den Hebr. 11: 1 förklaras, och tages
oftast i subjectiv, men äfven objectiv betydelse
t. ex. Jud. 3 (troslärans objeetiva innehåll), äfven
kanske Jud. 20 (trons föremål, Christus — jfr
ελπίς Eom. 8: 24, Col. 1:5); men äfven om den
förra, se i synnerhet Jac. 2: 14 — 26, der det talas
om en död förståndstro, sådan Pharisæernas var —
en tro utan gerningar. Efter de föremål, hvarpå
πίστις i Ν. T. i synnerhet har afseende, åtskiljer
man: l:o) tron på Gud, π. του Θεού 1. είς, επί,
πρός Θεόν; hit hör της ενεργείας του θεοΰ
Col. 2: 12 tron på Guds handlings- 1.
verkningskraft. — 2:o) tron på HERren J. Chr., π. Ί.
Χού, äfven είς Ί. Χόν 1. εν \ω ’/., äfven absol.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
