Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
direkt medveten om Maj. Hon kom då till mig på Albogatan
en eftermiddag. Hon hade frågat om jag hade tid med henne.
Det hade jag. Hon skrev, och en flicka i klubben som kände
mig hade talat med henne om att gå till mig och visa vad hon
arbetade med.
- Han skriver lika konstigt som du.
Maj visade mig sina dikter. Jag tyckte om dem och försökte
kritisera dem konstruktivt.
Hon var så klarögd, tyckte jag. Karin Boye var den som
påverkat henne mycket, såg jag.
Demokratisk Ungdom, där jag var distriktsordförande, hade
sin lokal vid Järntorget. Maj arbetade då efter Berlinfestivalen
strax därbredvid på den kommunistiska arbetarkommunens
expedition. Den låg på Andra Långgatan. I samma hus fanns
Arbetartidningens redaktion, dit jag ofta hade ärende. Jag
började då på senhösten titta in till henne. Hon satt vid
skrivbordet och jag satt uppflugen på disken med fötterna på
hennes bord. Vi pratade alltmer. Om allting.
Inför julen 1951 hade jag stått som julgransförsäljare för
ungdomsdistriktet uppe på Landalatorget. Granarna hade vi fått
av en sympatisör och pengarna skulle gå till kassan. Den var
ständigt tom. Jag var frusen och händerna hade valnat. När jag
kom in skrattade hon. Såg mig i ögonen.
- Stackars frusen pojk, sade hon och tog min hand. Hennes
händer var varma.
Hennes stora svarta pupiller! Jag blev torr i halsen men sade
ingenting.
På eftermiddagen den 27 december 1951 ringde jag hem till
henne. Först när jag frågat efter henne:
- Får jag tala med Maj ?
och hörde hennes mor ropa:
- Du har telefon Maj.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
