Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den muren. Synliggöra möjligheterna. Jag var ju med. Också
mina handlingar bidrog till att forma det som blev.
Här finns en grundfråga i skrivandet. Den bör jag redovisa
nere på presskonferensen.
- Framtiden är aldrig given, skulle jag kunna säga. Det som
blir till skapas av oss själva som ett förverkligande av en av de
(till antalet oändligt många men dock av förutsättningarna
begränsade) möjliga framtiderna.
Detta vet jag att man kommer att ha svårt att förstå.
Determinismen, föreställningen att det som nu är var det enda möjliga,
tycks dem så självklar. Allt är skrivet i den stora boken
där-ovan. Det som sker måste ske. Beviset? Det skedde!
Jag minns de korrekta kritikernas reaktion när Lars
Gustafsson och jag diskuterade detta i "Den onödiga samtiden".
- Jag vill gå in i tiden. Ha dess horisont för ögonen. Skriva
femtiotalet så att portarna öppnas och dess möjligheter blir
synliga. Skriva! Inte skriva om.
- Ja, hur var det att som ung i den tidens mörker möta Hegel
och Marx; få den tvesyn och insikt som behövs; lära känna
tidens ålder och handla därefter!
Men jag hör nu hur dessa mina ord börjar smattra inför
spegelbilden min. Som tänkte jag mig stå i en talarstol. Jag låter falsk
som en festtalare; en revolutionens Björnstjerne Bjørnson!
Ty den sinnevärldslige Jan Myrdal som står här i
badrummet på Hanaholmen och diskuterar med sin spegelbild efter
att ha rakat sig med hyvel (egentligen vill du raka dig med en
kniv du själv striglat liksom du bär slips för att höra din
förflutna tid till!) är sannerligen inget sådant dygdemonster av
medvetande och teori. Heller ingen ungdom mer. En man
snabbt på väg mot den bibliska åldern sjuttio år.
- Ja, visst försvann också dina år som en redan berättad
historia.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
