Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Det var flera gånger det kunnat vara, sade hon.
Då frågade jag inte mer. Ty jag visste att hon inte varit
oskyddad någon annan gång när vi låg med varandra den våren. Blott
denna enda gång. Men vad hon innerst inne, under
medvetandeytan, ville att jag skulle tänka när hon den söndags
vandringen, man, hustru och barn i barnvagn på Promenade du lac,
plötsligt i förbigående sade att det kanske varit en annan gång
det ville jag inte veta. Jag sade henne inte ens att sådant borde
inte sägas. Jag tänkte på Strindbergs ord till Harriet Bosse:
"Akta dig väl..."
- Ja, jag var dig otrogen tre gånger, sade Maj sedan. Tre
somrar. Fast aldrig i Sverige. Och inte vår första sommar, 1952.
Heller inte vår sista, den nu 1956.
Men det sade hon två månader senare i Göteborg hösten 1956
då allt var förbi, bränt till slagg och aska. Och det var ju i Sverige
hon blev med barn den gången i maj 1955. Då blev hon med
barn. Då var hon i Sverige. Då var hon i Stockholm. Det är
bara att räkna på fingrarna.
Men så enkelt som jag beskrivit det var det inte. Jag visste
mycket väl den kvällen i maj 1955 att vi skulle till Paris på ett
år direkt efter Världsungdomsfestivalen i Warszawa. Äntligen
skulle hon kunna få studera och jag skulle få möjlighet att
skriva. Sedan till Berlin där vi skulle bo något år. Det var helt fel
tid att ha barn. Hur skulle det gå med hennes studier och mitt
arbete om hon skulle ha barn i Paris? Dock gjorde jag henne
med barn.
- Och jag ville det, säger Maj.
Gång på gång går jag denna vinter och vår år 1994 in i
femtiotalet, söker öppna världshistorien och dess möjligheter för att
vakna som i Saragossamanuskriptet! Dock inte vid de hängda
men bredvid Maj mitt i den tidens kärlek, ångest och gnagande
svartsjuka.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
