Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Du är min, sa flickan. Och du är min, sa pojken. Och sedan
skulle de leva länge och lyckligt. Men det blev varken så länge
eller så lyckligt för en dag var flickan med barn. Det är ditt, sa
flickan. Fan tro t, sa pojken."
- Du hör! Jag kan det utantill.
Efter en stund lade hon till:
- Hon är så förtjust i dig att ibland blir jag nästan svartsjuk
när du och hon talar med varandra.
Maj skrev dikter. Hon sålde en prosadikt om oss till Tema.
Det var Stig Carlson som antog den. Han tyckte om vad hon
skrev. I det numret medverkade han själv, Rune Olausson och
Hans Peterson och andra.
"...Vi gick i regnet, de svarta blanka gatorna; lamporna tysta,
med gulvitt sken. Träd och buskar kala, blanka, våta. Gruset
knastrar under fötterna, en monoton melodi... Problemen finns
ej, sa du. Bara olika situationer som korsar varandra... Vinden
rufsar håret. Det sjunger i telegrafstolparna. Vattnet i dikena
svart och blankt. Luften disig - duggregn. När ögonen blir fulla
av regn får lamporna en gloria. Vägspärrar av betong, kyssar.
Rött neonljus..."
Hon fick 50 kronor. För dem köpte hon mig ett par skor.
Vad jag inte skrev i mina anteckningar var att då den allra
första kvällen när Maj kommit till mig på Albogatan och vi
skulle ligga med varandra för första gången var jag så
överväldigad av hennes nakenhet att jag först inte kunde få stånd. Jag
skämdes ohyggligt. Hon strök mig över håret då:
- Bry dig inte om det, sade hon.
Då släppte det. Sedan låg vi med varandra. Men när jag
under åren nämnde hur det varit den gången mindes hon det inte.
- Det betydde väl ingenting.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
