Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganda. Trots att vi visste!
Enbomaffären var än värre. Att också ryssarna sysslade med
underrättelsetjänst var självklart. Om inte annat visste jag det
sedan kriget då jag personligen känt såväl Washingtons John
Scott som namn och utseende på de underrättelseansvariga från
Sovjetunionen och Hitlertyskland. Att de sovjetiska var så
oskickliga så de fiskade upp en sådan som Enbom var möjligt.
Men själva affären höll inte. Enbom kände jag inte men jag
hade känt hans så kallade fästmö Lilian sedan sommaren 1944.
Där fanns något som inte stämde. På Arthur Karlsson som
spion trodde jag inte. Inte bara för att jag var god vän med
honom. Men framförallt kände jag till kronvittnet. Jan Lodin.
Det avgjorde saken.
Två och ett halvt år tidigare, den 2 februari 1949, hade han
försökt organisera en kupp i Clarté i Göteborg, ta över
föreningen med sig själv som ordförande. Hans far hade skrivit till
Sven och varnat för sonen. Han var psykiskt bräcklig och
mytoman. Men det trodde varken Sven eller Gunnar eller jag
på. Lodin var ren provokatör ansåg vi. Om på uppdrag eller
av egen vilja kunde vi inte avgöra. Jag och Gunnar skickades
upp till Stockholm 1950 för att personligen lägga fram
materialet om honom för partiet på Kungsgatan 84. Denne Jan
Lodin måste bort och isoleras fortast möjligt.
Men han var Sveriges främste namninsamlare på
fredsappellen. Till slut meddelade Urban oss att man därför på tredje
våningen kommit fram till beslutet att låta det bero tills vidare.
Vi protesterade, men det hjälpte inte.
Nu året efter användes Jan Lodin av en statsmakt och ett
åklageri i Förenta staternas tjänst för att ytterligare piska upp
den krigspsykos som skulle göra det möjligt för statsledningen
att också formellt ansluta oss till Atlantpakten och delta i det
krig Washington förberedde. Jan Lodin fick spela huvudrol-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
