Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamratlig hjälp utan tanke på egen bekvämlighet och nytta om
någon blev sjuk, trött eller fick svårigheter. Inga privilegier för
de ledande. Firad världsberömd hjälte från den Långa marschen
och yngste krukdansaren; jämlikar med olika arbetsuppgifter
blott. Diskussionerna på en gång öppna och djupgående. För
mig visade detta revolutionens möjligheter att skapa en ny
människa.
I södra Sverige reste vi med buss. I norra Sverige hade vi två
hyrda järnvägsvagnar. Första dagen när vi kört från Stockholm
och skulle äta lunch frågade Wu Tung, poeten som var den
politiskt ansvarige i den kinesiska gruppen:
- Varför äter inte busschauffören med oss ? Varför sitter han
inte vid samma bord som vi?
- Han har eget traktamente av bussbolaget, sade Folke.
- Det är fel, sade Wu Tung. Det är borgerligt tänkande. Vi
är kamrater, alla skall behandlas lika. Vi skall alla äta samman.
Han skall äta med oss andra i gruppen. Traktamentet kan han
använda till annat.
Min motpart i den kinesiska gruppen var Hualan. Eller
Maria, som hon också kallades. Hon var klok och intressant och
fulsnygg. Vi hade en hel del gemensamt. Hennes far hade varit
i Moskva under revolutionen, känt Lenin, varit med om
Korn-interns första kongresser och var nu rådgivare åt Chou En-lai.
Hennes mor var polsk judinna.
Hualan hade själv varit i England mot slutet av trettiotalet
och i början av kriget. Från det antiimperialistiska arbetet där
kände hon Paula också, min förra svärmor, Nadjas mor, som
jag först kommit i kontakt med 1946 när hon skrev
utrikes-krönikor från London i Ny Dag under signaturen Kaspa.
Sedan hade Hualan varit i Moskva.
Vi diskuterade vad jag skrev. Lite svenska kunde hon och
hon var inte överens med vare sig novellen "Jumpning" i Fol-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
