Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Jag hade feber, sade hon, hög feber och trodde det var för
Stalin men mamma sade att det nog bara var resfeber.
Jag hade bett Nisse i Prag att hjälpa henne med resväskorna
när hon bytte tåg och se till att hon fick lite att äta. Men han
hade inte hittat henne vid tåget och telegraferade:
"kollat csm visslat du gamla du fria foer taagpassagerarna stop
hur ser hon ut stop hoppas napp i morgon klockan 1200 eller
2042 = hemlig joensson"
Men strax efter lunch den 12 mars fick jag nytt telegram:
"Toesen passerade prag vid 830-tiden paa vaeg till budapest har
jag faat en tyvaerr försenad information om = Nisse"
Jag mötte henne vid tåget då på kvällen när hon kom. Hon var
trött efter resan. Snuvig också. Federationen hade ont om
pengar, sovvagn var det inte tal om och Maj hade suttit uppe i två
dygn och sade att hon själv fått kånka på resväskor ur tåg i tåg.
Men jag var lycklig och hade ordnat med supé på
hotellrummet. Det var nästan ett halvt år sedan vi kunnat vara ensamma
på riktigt, endast hon och jag. Först månaderna när jag reste
kring med kinestruppen, så månaderna när hon väntade på
visum. Däremellan bara de korta timmarna när vi gifte oss. Men
då hos hennes föräldrar i deras tvårummare.
I mörkret efteråt sade Maj:
- Jag vill säga dig något Jan. Något väldigt ärligt. Något som
rör vårt förhållande. Något jag har funderat och undrat över
när jag fått dina brev och telegram. Ibland har det varit som
om de inte varit brev riktade till mig utan varit något man skulle
kunna bunta ihop och ha i en bok. Som om du skrivit
litteratur. Som om det varit menat för en läsekrets. Det var så
välformulerat. Sällan en mening som var känslomässigt riktad bara
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
