Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagsljuset. Det var varmt redan. Vi låg nakna på sängen.
Jag strök henne över håret.
- Det är så underbart att ha dig bredvid mig. Du är den första
för mig. Inte den första tjej jag legat med men du är den första
tjej som tog tag i mitt jag, som rörde vid mig. Förstår du vad
jag menar?
- Ja, sade Maj, visst vet jag vad du menar. Men inte bara för
att du säger det utan för att det var så att du tog ett djävla tag
inne i mig den natten. Det gjorde du. Ett hårt grepp ända längst
in. Annars hade jag aldrig följt dig till Albogatan. Något
sådant hade jag aldrig tidigare trott jag skulle göra. Du säger att
jag tog tag i dig. Det var du som tog tag i mig.
- Vi tog tag i varandra.
- Ja, och jag släpper aldrig det taget om ditt jag Jan. Aldrig.
På kvällen efter Första Maj-demonstrationen hade alla vi
medarbetare i kommittén och Federationen fest. Vi satt vid
långbord i parken. Korv, bröd och vin. Därtill musik och dans.
Maj var glad. Hon gick i en tunn, djupt urringad och vackert
broderad bondblus som jag köpt till henne. Men jag såg
plötsligt att blusen blivit genomskinlig i fukten och värmen,
hennes bröst putade mot tyget, bröstvårtorna stod mörkt synliga
och vårtgården avtecknade sig tydligt mot tyget då hon
varken bar linne eller behå. Jag ville inte att andra skulle se det.
När hon dansade fick jag undertrycka en otäck svartsjuka. Men
något sådant var det inte. Vi var kamrater alla. Eller nästan alla.
- Såg ni Simone i går, sade Madeleine till Roger och mig nästa
dag. Hur hon gjorde sig till för Aleksej. Hon fick honom att
dricka och börja tafsa på sig. Och han som är från Komsomol
och allt. Så gör man inte mot en kamrat. Jag anser att vi bör ta
upp en kritisk diskussion om hennes beteende i gruppen och
därefter skicka hem henne.
Det var den eftermiddagen man började ringa mig från de
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
