Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till sjukhuset och jag var så in i döden trött. Jag var
förvirrad. Jag tyckte, ja jag vet inte. Jag fattade inte riktigt vad
som hände. Jag var alls inte kär. Vad jag än sade dig i telefon
var jag det inte. Det kunde jag inte varit. Varför jag sade det till
dig i telefon när du låg sjuk vet jag inte. En gris var han. En
riktig gris. Det var våldtäkt egentligen. Jag var bara en sån som
gjorde vad folk ville. Jag följde med. Det är det som skrämmer
mig. Det skrämmer mig så jag blir sjuk. Det är inte klokt som
jag var. Och allt är en gegga. Jag minns inte ens vad han hette
längre, jag minns inga namn, jag minns inga utseenden, jag
minns ingenting.
- Det är så fult, sade hon sedan efter en stund.
Hon talade med pressad röst:
- Det är så djävla fult. Det är inte bara en grej som man sen
rycker på axlarna åt utan j ag tycker det är så fult. De t var
verkligen ett slag under bältet på dig och frågan som skrämmer mig
är: ville jag det på något sätt? Jag var ju inte medvetslös. Och
varför? För det handlade inte om att du var erotiskt
otillräcklig, sexuellt otillräcklig. Det handlade inte alls om det. Alla
karlar är oroliga för att de inte är bra älskare men det var ju inte
alls så.
Hon hade talat fort och hetsigt. Så slog hennes röst om och
hon sade:
- Du förstår Jan jag älskar ju dig och bara dig och har aldrig
älskat någon annan på sådant sätt och kan aldrig komma att
göra det heller men det är ibland med mig som när man var barn
och lekte kisse, kisse, kattfan. Du minns hur man gör. Först
smeker man - kisse - och så smeker man igen - kisse - och så
plötsligt klipper man till och klöser med alla klor - kattfan!
Det finns en elakhet i mig. Jag vill det inte men jag är det.
Hon tog mitt huvud och drog mig till sig. Hon höll ner mig
mot sitt sköte, smekte mig över nacken och sade:
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
