Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hur man med nödvändig hårdhet säkrade etappen genom
att hänga upp dem man fångade. Som straff och till varnagel.
Om jag skall vara riktigt rå så kan jag säga att så roligt har dessa
Landsknechte aldrig haft i hela livet som när de åt och
mördade och knullade sig igenom Europa. Men det kan man
aldrig säga högt. Visst fanns hela tiden några få hederliga. Inte bara
kommunister, kristna också och borgerliga humanister. Men
de var inte många.
- Det här var vad vi fann när vi skickades hit för att efter
Hitlertysklands sammanbrott söka skapa ett nytt och
fredsälskande Tyskland. Det gäller att arbeta med det folk som finns.
Man kan inte hitta på ett nytt folk åt sig. Det har Brecht rätt i
vad man än annars kan säga om den debatten. Nu är det i alla
fall nästan fyrtio procent av befolkningen som stöder vår
politik. Det trots all västpropaganda. Vad det nu gäller är att vinna
den unga generationen. Det är svårt. Men det skall gå.
- Men man kan heller inte skriva om hur det var 1945. Visst
var det plundring och våldtäkt. Nog kan man förstå
rödarmis-terna, de hade sett vad tyskarna gjort i deras byar. De hade fått
mödrar, systrar, hustrur, döttrar våldtagna och skändade,
hemmen brända. De hämnades. Ledningen sökte hindra det men
det gick inte. Visst gjorde detta vårt arbete svårare. Men det
kan man inte skriva om. Willi har försökt. Det gick inte.
- Någon gång bör man kunna tala öppet om detta.
-Ja, i nästa generation kanske. Nu är det alltför
inflammerat. Du får inte glömma hur västpropagandan utnyttjar detta.
Jag diskuterade de konkreta framtidsmöjligheterna sedan
med Willi i hans arbetsrum.
- Inte i år, sade han, men om två år borde det kunna
organiseras. Efteråt satt vi i vardagsrummet med några unga FDJ:are.
Vi drack kaffe och Ernst Busch läste "Erinnerung an die
Marie A."
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
