Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilda. Det låg en hårslinga ner över kinden. Jag förde sakta
bort den. Det måste ha kittlat för hon slog till med handen. Jag
såg vigselringen blänka. Nu och alltid, stod det i den visste jag.
Ja, på något sätt skulle jag ordna det här med bostad och
inkomster.
Men på morgonen när jag vaknade var jag ensam i kupén.
Maj måste redan ha klätt på sig. Jag drog upp gardinen och
därutanför drog en regntung granskog förbi i gråkylan.
Maj stod ute i korridoren. Hon hade redan pälskappan på
sig. Baskern likaså. Vi var vid Södertälje Södra. Det strilande
regnet ritade streck över rutorna. Hon såg inte på mig. Hon
lutade pannan mot glaset.
- Vi har ingen bostad, sade hon plötsligt. I Göteborg har vi
lämnat Albogatan till partiet. Där bor Sverker nu. I Stockholm
har vi ingenting. Inget arbete har vi heller. Varken du eller jag.
- Två år i Sverige, jag skriver, du studerar, sedan till Berlin.
Oroa dig inte. Bostad och försörjning kommer att ordna sig.
- Så säger du alltid, sade hon och föste undan min hand. Men
tänk om det inte ordnar sig den här gången?
- Det är så kallt här i Sverige att jag fryser inombords, sade
hon sedan. Fryser ända in i benmärgen.
Regnet hade avtagit, övergått i duggregn, när tåget körde in
på Centralen.
Hasse var där på perrongen för att möta oss fast klockan
bara var lite över åtta. Han tog den gamla bruna väskan med
böcker när jag langade den till honom.
- Den väger mer än när du reste ned, sade han.
Jag bar den nya gröna bokväskan och Majs väska, den med
våra kläder. Jag ville inte att hon skulle släpa i onödan.
- Ni skall bo hos oss till en början i varje fall, sade han. Innan
det hela ordnat sig. Det har Urban och jag gjort upp om. Du
skall till åttiofyran i eftermiddag.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
