Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lades ned, hade de sagt. Sedan dess hade jag inte fått ett ord
tryckt i Clarté. Eller på Ny Dags kulturavdelning. De var
samma. Det var i ungdomsförbundet man höll på mig. Och i
Göteborg. Det blev i Arbetartidningen, Stormklockan och
Dagens Ungdom jag fick något tryckt. Visst behövdes Clarté. Det
var viktigt att nå de unga intellektuella. Men det var med den
organisationen precis så som Birgit menade. Hon hade börjat
arbeta på Clartés expedition. Den låg på Apelbergsgatan.
- Vad du ser förgråten ut, sade hon när jag kom dit.
Det var inte att undra på. Då skillnaden mellan vänster och
höger öga är 6,5 hade jag provat kontaktglas hos optikern om
hörnet för att nå full korrektion. Men när jag kom ut på
trottoaren började tårarna rinna hejdlöst. Jag skyndade mig in i
närmaste portgång; det var Clartés. Jag tog då ut glasen och
gick i stället upp till expeditionen för att tala med Birgit.
- Det är lite underligt att hålla på att plocka så här med
studentmaterial. Underligt också för att det visar sig att mina
ingrodda fördomar mot dessa intellektuella till stor del är
berättigade. Men man får bekämpa sina fördomar och hålla god
min. De kan ju vinnas. Åtminstone några bland dem.
Det var nu denna höst omöjligt för mig att sälja en enda
artikel, en enda novell, en enda dikt i de officiella tidningarna och
tidskrifterna. Förr hade det gått. 1950,1951 och 1952. Men nu
var jag omöjlig. Tidningarna hade varit fulla av artiklar om mig
som röd pamp bakom järnridån när Alva stoppades på
Idle-wild. När jag kom upp till Staffan Andræ på All Världens
Berättare sade han:
- Det är inte så att jag tycker det du kommer med är dåligt.
Jag skulle gärna vilja trycka den här novellen. Men jag kan inte
ta in något av dig i tidskriften. Sist fick jag mycket allvarliga
skrapor av ledningen för att jag tryckt dig och för att jag
förmedlat ditt manuskript "Hemkomst" till förlaget. Vet du vad
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
