Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samman längre skulle jag sticka en kniv i digjan. Då skulle jag
döda dig. Ty då skulle jag känna mig värre än den där horan
som Gitte berättade om för dig, hon som det gick för när en
kund knullade henne. Då hade du skitat ned allt. Jag skulle
känna mig så smutsig att jag måste döda dig.
Ja, Maj och jag såg samman. Vi kunde det. Släppa till
drömmarna. Också de som andra menade var de mest skambelagda.
Det hade vi upptäckt redan på Albogatan våren 1952. När jag
förstått att Maj kunde se blev detta helt omvälvande för mig.
Själv såg jag inte så mycket längre med åren, den förmågan hade
avtagit, bilderna bleknat. Så kom Maj. Vi kunde ligga bredvid
varandra i mörkret och ta fram bilderna och se dem och gå in
i varandras drömmar och hemligaste fantasier.
- Du är den enda jag delat dröm med, hade jag sagt då den
vårkvällen när vi upptäckt att vi båda kunde se. Andra skulle
inte ens förstå vad jag sade om jag beskrev det. Det vore som
att tala om färg med blinda.
-Jag visste heller inte att jag kunde det med någon annan
människa innan vi kom samman, sade Maj då.
Men vi gick inte bara in i bilderna och vad de berättade; vi
kunde tillsammans gå in i varandras mest privata erotiska
fantasier, de dessförinnan inte ens inför oss själva tydligt
formulerade. Vi gjorde inte så alltid, kanske inte ens ofta. Men vi
kunde göra det.
- Så länge vi älskar varandra kan ingenting vi gör
tillsammans, ingenting vi fantiserar eller säger någonsin vara fult. Inte
så länge som vi menar det, hade Maj sedan sagt efter första
gången. Du får aldrig med ett tonfall få mig att känna skam över
någonting du vill eller som jag gör med dig eller säger till dig
eller ber dig om. Då är allt över.
Så var det också nu denna natt när hon kommit upp från
Göteborg. Om det var för att jag talat om Gitte vet jag inte.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
