Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gontrötta pinnebergare på väg till meningslöst trista arbeten,
formulerade jag det när bussen krängde och svängde upp på
Sturegatan.
Jag trängde mig av när vi kommit upp på Karlavägen. Det
regnade fortfarande. Jag gick kvarteret fram till polska
ambassaden på andra sidan Floragatan, Karlavägen 35. Där inne på
gården i den lilla byggnad som väl en gång varit bostad för kusk
och tjänstfolk låg konsulatet där jag arbetade.
Det fanns tre rum där på andra våningen. I det till vänster
från tamburen satt konsuln. Han hade stort skrivbord,
bokhylla och som besöksstol en läderklädd bullig engelsk
klubbfåtölj. Han var mjuk till sättet. Vänlig. Men han hade dålig
andedräkt, det led han av. I det lilla rummet rakt fram satt
pressattachén. Jan Wolski hette han och var i tjugoårsåldern, lång och
blond. Såg ut som om han ville vara fruntimmerskarl men hade
enligt min mening alltför mjuk haka för det. Han var ungkarl
och bodde uppe på tredje våningen i ambassaden. Där hade
den lägre polska personalen sovrum, matsal och kök med
kokerska.
Kazimierz Kraskiewicz, som då ännu var attaché, var över
till oss i konsulatet lite då och då men satt egentligen i det stora
huset. Ibland hade han uppdrag åt mig. Jag skulle gå något
springpojksärende. Han var liten och mörk. Skarpskuren. Han
ansågs intelligent. Han och konsuln hade hustrur.
Politik diskuterade vi aldrig. Privat umgicks vi heller inte.
Jag var inte ens bjuden till nationaldagsmottagningen när det
stora huset svärmade av svenska diplomater, affärsmän,
journalister och författare. Det bekom mig inte. Det här var inget
politiskt uppdrag. Det var inte som på Federationen. Här var
jag lokalanställt skrivbiträde.
- Det här är bara ett gagne-pain, ett brödjobb.
Jag satt i det stora rummet till höger. Där fanns dokument-
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
