Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menar och ändå kan motståndaren inte ingripa och förbjuda!
Vi småpratade. Muttrade som vi brukade kalla det förr om
åren. Plötsligt vände Svenolov sig direkt till mig och sade:
- Jag förstår inte varför du tagit det där arbetet.
- Det ger en hygglig inkomst.
- Det är inget riktigt skäl. Du skall skriva. Nu har vi inte
råd att undvara någon. Men om du sitter där på Karlavägen
och hukar från morgon till kväll får du ingen tid över till det
du verkligen borde göra, din uppgift. Och inte trivs du med
det heller. Det syns på dig vad du än säger.
- Nej, sade jag. Att jag trivs vore synd att säga. Men det är
ett arbete. Det ger mig en månadsinkomst. Inte stor men
regelbunden. Och böcker har jag kunnat köpa. Kamera likaså,
en Exakta varex till och med.
- Men böcker har du alltid skaffat vad jag vet, sade
Svenolov. Nu när du kommit upp till Stockholm börjar du också
kunna sälja något. Jag såg dig i All Världens Berättare och i
FiB. Nu borde du skriva.
- Uppriktigt talat har jag lovat Maj att ge henne två år då jag
står för allting, sade jag. Hon vill studera. Den möjligheten
måste jag ge henne. Det är jag skyldig henne. Vi gifte oss för
att arbeta i Budapest och hon skulle med. Så blev det bara nio
månader.
- Var det ditt fel då? sade Svenolov.
Det svarade jag inte på. Svenolov hällde upp en ny sup åt mig.
- Vi har alla våra drömmar, sade jag. Våra är mycket av
trettiotalets. Justehet och allt det. Det vore ojuste av mig att inte
göra det möjligt för Maj att plugga när hon nu vill det. Det är
en bra flicka. Så tycker jag om henne också. Är kär om man nu
skall ta till sådana ord.
På det svarade Svenolov inte. Efter en stunds tystnad sade
han:
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
