Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kommunistiska pressen hade jag vetat i förväg. Där
kritiserades visserligen varken språk eller stil som i den officiella
pressen men man hävdade att det jag skrev var politiskt
felaktigt då "de breda lagren inom arbetarklassen har en så stark
känsla för rätt och redlighet att pessimismen verkar obefogad".
- Det går illa om vi inte slutar tala om en sådan idealisk
arbetarklass, optimistisk och kämpande, sade jag till Maj. Vi kan
själva börja tro på vad vi skriver. Det kan gå så som Gex på
Värmlands Folkblad sade mig hösten 1944: "Här satt jag och
skrev segrar åt de spanska republikanerna och så gick de
djävlarna och förlorade."
"Folkets hus" visade sig fungera just så som jag avsett när
jag gav ut den på eget förlag. Den bröt muren kring mig. I sju
år hade jag hållits instängd. Nu blev det lättare att få noveller,
dikter, artiklar tryckta.
- Du är röd du? frågade Ragnar Oldberg på Perspektiv.
-Ja, det är jag, sade jag. Det är ingen hemlighet.
- Det är bra, sade han. Det skall man vara. Jag är inte
kommunist, jag är syndikalist egentligen, frihetlig socialist. Det är
därför jag arbetar här i bondtolvan. Bonderörelsen satsar faktiskt
en hel del på Perspektiv. Men du skall vara klok också.
Uppträd så att de inte lyckas stoppa dig redan i porten. Bli tryckt.
Ordentligt tryckt. Sedan kan du börja tala nästan helt tydligt
när de inte längre kan stoppa dig utan vidare.
Att sådana som Zennström och de andra ädlare kring Clarté
inte uppträdde som Ragnar Oldberg eller A. Gunnar Bergman
och heller inte som Folke Isaksson utan egentligen var
överens med de borgerliga kritikerna vad gällde formen i mitt
skrivande och med partikritiken vad gällde innehållet, det visste
jag sedan förr. Viktigare för mig var att kamraterna i
ungdomsrörelsen var överens med mig. Där hörde jag hemma. Jag såg
detta som uttryck för en verklig politisk motsättning. Demo-
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
