Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Eller tutar som Herbert, sade jag. Ligger under sängen rädd
för åskan och skriver ledare om stora kampen för frihet. Fy
fan. Jag minns honom från det jag var barn. Jo, det är rätt att
resa. Fast jag vill inte lämna dig.
-Jag vill ju heller inte att du skall resa från mig, sade Maj.
Vill inte av mig själv. Men på något sätt så är vårt förhållande
så brännande och blir så intensivt... jag vet inte hur jag skall
förklara det... men det är så laddat på något sätt att jag ibland
känner det som om jag kunde nästan ätas upp. Det är som ett
våldsamt energiflöde mellan oss. Erotiska urladdningar. Det
är inte bara du som håller igång det. Det är vi båda. Ibland är
det bra att vara från varandra någon vecka.
Sedan på natten sade hon:
- När du är i Berlin reser jag ner till Göteborg, till mamma.
I Berlin bodde vi på Adlon. Våra delegationer skötte sig fast
det var lite strul mellan olika franska grupper om vilka som
skulle framträda. Lasses anförande gick hem. När han talat
sökte jag upp Oskar Fischer.
- Det vore bra om FDJ kunde ta hand om oss en vecka.
- Det finns inga möjligheter, sade Oskar. Den här
konferensen kostar redan den mer än vad vi räknat med.
- Jag talar inte för mig, sade jag. Jag kan resa hem i morgon
dag. Men de andra. Särskilt muraren från Stockholm, Lasse.
- Nej, sade Oskar. Du har väl aldrig begärt något för egen
del. Är det inte så Jan? Du har väl aldrig ställt ditt eget
privatliv främst till besvär för andra?
- Vi menar att det vore viktigt om åtminstone han fick
möjlighet se något av vardagsverkligheten här.
- Och det på en vecka! sade Oskar. Hade du sagt ett år hade
jag kunnat hålla med. Men en vecka är ingenting. Och
dessutom finns inte medel till det.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
