Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag höll om henne kröp hon in närmare mot mig och
sade:
- Det är så tryggt hos dig. Jag vet inte vad jag drömde
egentligen för det var mera med drömmen minns jag nu. Det var
festival och fullt av folk och varmt. Där var en kvinna och hon hade
en sådan där särk, som en lång vit skjorta, och jag blev rädd.
En svepning. Som om något begrovs. Luckan var stängd också.
Nu när j ag säger detta fryser jag. Känner du? Huden blir
knottrig.
Jag såg att de små håren på hennes underarmar rest sig. Jag
drog av henne nattlinnet och samtidigt som jag stoppade täcket
om henne ordentligt drog jag henne tätt till mig för att värma
henne.
- Du är varm som en ugn, sade hon, en stor varm ugn.
Hon höll handflatorna mot min rygg och tryckte dem hårt
mot mig, jag kände hennes händer. De var inte kalla.
- Jag vill vara här hos dig. Krypa in mot dig. Det är som när
jag var barn. Jag minns att jag tyckte pappas rygg var så len.
Din är lika len. Jag vill inte resa till Paris. Det är det jag
drömmer om. Tåget och det. Fast alla tider är ju fel. Och hon
fastnar.
Hon blundade nu och kurade in sig mot mig och fortsatte
att tala med låg och intensiv röst:
- Vet du inte att jag inte vill resa? Varför måste jag det?
Varför skall jag resa från dig? Varför nu? Det finns ingen person
som fått mig att växa som du. Jag blir en annan med dig. Hur
du gör det vet jag inte. De här två åren har varit ett
uppvaknande för min del. Du säger åt mig att läsa men det har mamma
alltid gjort också. Inte läste jag de böckerna för det. Stöddig är
du också. Mycket stöddig och ibland som när du skäller ut den
där skåningen känner jag mig stolt. Andra vågar inte säga ifrån
som du. Du gör sådant helt naturligt. Det är som det där med
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
